Idag tänker jag inte skriva ett vanligt "idag hända detta" inlägg..

Jag tänker skriva av mig om något jag funderat mycket på under en lååång tid nu, ca 5 månader.

Vart tog "upp över öronen kär" vägen? 

Visst har jag väl varit så kär men det varar ju typ i bara 2 månader sen går man in i rutiner, tar varandra för givet eller skiter i varandra.

Varför kan man inte få vara så kär jämt? Hitta på saker för att förnya det man har, sitta uppe och prata till sent på natten och sen somna så inlindade i varandra att man inte vet hur fan man ska ta sig ur det.

Men just då vill man inte ta sig ur det och de brukar lösa sig under natten ;)

Jag skulle mer än allt annat vilja ha DET igen

Känslan att man är värd så mycket för någon annan

Känslan av att bli uppvaktad

Känslan av Kärlek

Varför tillåter man sig själv att falla ur det?

Varför kan man inte bara försöka återuppta det som gått snett?

Man är 2 i ett förhållande och det är upp till båda att få elden att inte slockna.

För sen när det bara är aska och ruiner kvar är det försent, då står man där och funderar på vad fan det va som hände..

Visst, förhållanden kan ta slut iallafall om allt inte fungerar som det ska. Men när elden redan slocknat så ser man inte så många andra utvägar än att göra slut, man vill göra slut på sitt eget lidande.. 

Lidandet av att inte bli sedd, inte bli respekterad och inte speciellt älskad..

Jag tror inte jag är ensam om att känna så här

Det är dags för en förändring

En Förbättring !

Over and out !

xoxo

Suspicious