Satt och läste igenom gammla fb-statusar från ca 1 år sedan.

Undrar vad som hände med den glada, spralliga, livsnjutande jag..

Försvann hon med allt flyttande?

Eller med kompisarna som kommit och gått?

Nej, skulle tro att kärleken gjort mig till den jag är idag. Men jag ska fan försöka ta mig dit igen, vill vara glad och hitta på saker. Bara för att jag ska bli mamma betyder inte de att jag måste sitta hemma och vara tråkig. I början gör man väl det för att läka och för att man vill vara ensam med sin bebbe.

Självklart kommer ju inget bli som förr igen, man prioriterar ju annorlunda och får andra rutiner. Förstå mig rätt ;)

Men iaf, jag saknar mitt gammla jag. 

Nu gråter jag oftare än jag ler 

Jag är mer negativ än positiv

Har blivit nå sjukligt ego

Jag fäller krokben på migsjälv

Och den jag brydde mig om knuffa jag bort, gång på gång..

Som om jag är ego men vågar inte låta mig själv må bra heller.

Så rädd för att falla ner igen om jag väl tar mig upp.

Jävligt jobbigt att skriva om men de behöver få komma ut. För jag tror att mina vänner som läser de här förstår "förändringen" på ett annat sätt nu, kanske..

Jag vill inte må som jag gör men de är svårt att ändra på när inget går som jag vill.

Ska iaf passa på och tacka mina vänner för erat underbara stöd och förståelse, ni betyder så otroligt mycket för mig <3

xoxo

Suspicious

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...