Direktlänk till inlägg 25 april 2014
Igårkväll pratade jag med en kompis jag fick under tiden på neo. Första gången vi pratade efter vi båda fått åka hemmåt, vi lämnade samma dag men dom hamnade på neo i Örebro sen.
Vilka små kämpar vi har. Helt otroligt.
När jag tänker tillbaka på de nu så förstår jag inte riktigt att man varit där. Allt är som en dimma..
Att hon idag ligger i sin säng här hemma känns konstigt. Känns som 2 helt olika barn..
Miranda på sjukhuset trodde jag aldrig skulle bli så bra som hon är nu. Hon har vuxit och blivit starkare, fast hon varit stark från start.
Kollar på bilder och videoklipp från sjukhuset å förstår inte att hon varit så liten.
Jag är nog fortfarande i chock och med tanke på allt som varit är de inte jättekonstigt.
Men jag är en stolt mamma till en underbar liten ängel som vi fick.
Xoxo
Suspicious
Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...
Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 |
25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|