Och imorgon är de dags för EEG igen. Blir buss dit då de är rätt kasst ekonomiskt och vi åker själva jag och Miranda.

Idag har vi varit hemma och spenderat missad tid tillsammans. Mycket mys och lite gympastik ;)

Pratat med kommunen och om lägenheten idag.
Lite får man ju gjort i alla fall :)

Imorgon ska jag komplettera försörjningsstödet och lämna papper till f-kassan innan Uppsala. Så lär väl åka vid 10 mot staden imorgon.

Ska även träffa kamraten från neo som tyvärr hamnat där igen :/ tycker de kan bli bra för dom nu.. de räcker med de som varit.

Men Miranda verkar växa på sig då hennes onepiece som första gången va som ett tält, idag sitter tight :) Hoppas lite på att hon antingen är uppe på 4000 imorgon eller är väldigt nära. Sist vägde hon 3640.

Liten är hon. Många sa åt mig att passa på att mysa och ta vara på spädbarnstiden. Jag fick ett spädbarn på längre tid än vanligt men jag klagar inte ;)

Xoxo
Suspicious

Sitter och tänker lite i min ensamhet..

Jag har aldrig varit "normal" så varför är jag rädd att min dotter ska bli "onormal" för?
Jag har pratat med mig själv sen jag va liten. Dock pratade jag högt då.
Jag ville helst inte lämna mitt rum, jag gillade att vara ensam. När någon ville umgås gjorde jag de mest för att vara snäll och för att ibland va de kul.
Jag cyklade mycket innan jag började rida hos privatpersoner.
Cyklade mycket i skogen och bort för att få vara just ensam.

Idag vill jag inget annat än att omge mig med bra människor. Jag älskar att åka på bilträffar och träffa nytt folk.

Men varför är jag negativt inställd till att min dotter kommer vara annorlunda? Hon är Miranda oavsett. Min dotter. Ljuset i mina ögon.
Självklart är de väl surt. Men de är äpplen också och dom äter jag ändå!

Och nej, de är inte synd om mig. Sluta för guds skull säga de. De är synd om Miranda. Hon är ett litet spädbarn som blev ärrad av en traumatisk förlossning. De är ingens fel och de blir så ibland.

Jag älskar henne, från djupet av mitt hjärta.

Jag gråter när jag tänker på vad jag kanske kunde gjort annorlunda under graviditeten, jag gråter innan jag ska sova för jag vet inte hur framtiden ser ut, jag gråter när jag pratar om förlossningen, för att de är jobbigt. De är jobbigt att inte veta. Tänk själv om du va i mina skor..

Jag vet bara att just nu är min inställning: ropa inte hej fören du kommit över bäcken.

Vi vet inget och läkarna får säga vad dom vill. Mirakel kan ske, de har vi sett, för hon ligger bredvid. Barnet dom inte ens trodde skulle överleva.

Jag har min ängel

Xoxo
Suspicious

Den här helgen har varit väldigt upp och ner. Mest upp :)

Räknar helg från onsdag ;)
Då vart de Salacruising, jag va chaffis till en röd Dodge med väldigt trevligt folk i. Grillade i grillby innan avfärd =)
Miranda va ju hos sin far.

Torsdag vaknade jag bredvid kärleken, underbart !
Fredag spenderades med kärleken. Kan säga att jag blev måttligt glad av hans närvaro. I like it. Fredag till lördag hade Miranda sin första övernattning med mig :)

Lördag till söndag va Miranda hos sin pappa. Första övernattningen utan mig..
Hoppas de blev mycket pappa-gos.

Jag kände att jag behövde få sova ut lite. Helt slut efter långa nätter denna helg. Lägga sig vid 2-3 å upp vid halv 6-6.. de funkade inte riktigt. Bröt ihop lördagmorgon och insåg att de fick bli bäst att hon åkte dit. Dessutom va de inga problem..

De va skönt att få vara jag i ett dygn. Kunna "slappna av" och umgås med folk lite som förr igen.

Men nu är man hemma och tillbaka till "verkligheten" igen. Inget sovsällskap och tidigt imorgon. Men är skittrött redan så sängen kommer kännas mysig ändå ;)

Imorgon är de efterkontroll efter förlossningen. Kan behövas då något känns fel..

Aja sov gott mina läsare :)

Xoxo
Suspicious