Ja, jag kan erkänna att jag är rädd. Rädd för att göra fel, rädd för hur pass grav Mirandas cp kan bli/vara..
Rädd för hur folk kommer möta henne.

Dock tror jag, om jag känner Miranda rätt, att hon kommer skratta eller le mot dom som pekar å viskar. Hon är stark och hon kommer nog inte låta sig bli trampad på ;)

De känns ändå bra på något vis, jag har nu accepterat de som kommer bli, inte helt men jag är mentalt inställd på: förvänta mig de värsta men hoppas på de bästa.

De värsta för mig är inte att hon inte kommer kunna göra något själv. De värsta är faktiskt att hon av någon anledning inte klarar motgångarna i kroppen.. finns ingen som sagt att de kommer hända men de är största skräcken !

Xoxo
Suspicious

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...