Jag grät igår..

Har velat detta ganska länge men nu när vi står här blir jag mållös och lite arg..
Jag tänker inte just nu skriva ut vad de handlar om, av respekt mot mig och andra.

Jag vill bara poängtera att jag är inte stark. Jag gör vad jag måste. Jag är envis, målmedveten och ihärdig.

Jag kommer alltid vilja mitt barn de bästa, som alla föräldrar. Man gör vad man behöver för att dom ska få en bra och trygg uppväxt.

Den dagen kommer att komma då ni vet varför jag blev ledsen. Ni kommer nog inte förstå känslan.. jag ska då försöka förmedla hur de känns.

Xoxo
Suspicious