Ikväll är en sån där kväll då jag känner mig på pissigt humör..
Delvis för att jag är extra kvinnlig denna veckan men även för att jag är så less på allt.. ALLT

Speciellt less på att jag aldrig kommer över tröskeln för att kunna ta nästa kliv till att kunna få ett förhållande. Jag tror att jag kommit över, jag provar å märker att "nej, Denise, du är ännu inte där" faan. Trapped in my own body.. mind.. fuck.

Aja, skaka av å ryck upp dig.

Om fler känner som jag så har jag några få saker som typ hjälper mig

1. Se dig i spegeln, du är fin precis som du är
2. Tänk positivt. Du kommer hitta någon. Att de tar tid är bara bra
3. Är du inte redo. Ge fan i de. Låt de komma till dig när du är de. Att gå in i något när du inte är redo bäddar för att göra någon ledsen eller sviken.

Denna blogg handlar mest om M och hur de är att vara mamma till M. Tröskeln innehåller 2 faktorer. Vill ni veta den största? Klart ni vill

Den största faktorn är att jag är 22 och har ett barn med cpskada. Hon tar den tid jag har på mitt dygn och hon är mitt allt. Vilket innebär att jag har inte tid för någon annan. Jag är jävligt rädd för att släppa in någon i vårat liv som inte tar hänsyn till detta och som försöker ta min å Ms tid för att göra annat.

Jag vågar inte bli sårad igen jag heller. Så många ggr jag tror att jag hittat "mr. R" så är de inte så. Han sviker antingen mig eller bryr sig inte om M.

Jag är seriöst 22 och tappat tron på att "sann kärlek" existerar.

Antingen står man ut med varandra eller inte.. i mitt fall inte.

Blääöö på att jag känner mig ensam samtidigt.

Sorry för mitt Depp inlägg men sånt som tillkommer i livet. Ups and Downs u know.


Over and out
Suspicious