Hej.
Nu har assarna börjat skolas in i Mirandas liv. Har haft en toppen tjej här tisdag och torsdag och idag kommer nästa.
Det känns väldigt blandat. Få in främlingar i sitt hem som ska ta hand om ens barn.
Man vill ju gärna klara det själv..

Mycket tankar, idéer och planer.

Typ som : tänk om dom tar väldigt lång tid på sig att känna sig trygga med henne? Tänk om dom aldrig blir de? Tänk om jag är för mesig för detta? Tänk om något skulle hända M när jag inte är med?

Ja, välkommen in i en 22årings tankeverksamhet .. Eller?
Nej, jag är ingen "vanlig" 22åring.

Satt å diskuterade en sak igår med assen: detta är normalt för mig. Jag vet inget annat så de är ju såhär. Dom barn som inte har knapp och som kryper, står och "pratar" är ju onormalt i min värld. "Va?? Har inte du assistenter?"

Jisses, jag behöver ett liv. Jag tänker för mycket ;)

Over and out
Suspicious