Tiden har sprungit iväg..
Min förtidigt födda dotter är nu 2 veckor gammal (v.36).
Allt började vid ca halv 3-3 den 16/1 en torsdag morgon. Ligger och sover och vaknar av smärta i magen som kom med jämna mellanrum (förvärkar).
Smsar pappan till barnet och sen rings de till BB i Uppsala sen min mor, som bor en trappa upp.
Sedan blir nästa steg att ta oss dit..
Ringer först en kompis som bor närmast, men inget svar. Sen ringer jag nästa som svarar och hon ställer upp och kör, grejjt!
Orkar inte riktigt skriva alla detaljer men vi hamnar iallafall på BB ..
Kommer in och först kollar dom att värkarna är värkar med saker på magen. Sen kollade hon att hjärtat slog.
Efter en stund kommer de in en läkare som kollade om jag var öppen, men icke.
Får ligga kvar en stund och får brickanyl (tablett) för att förhindra att hon ska komma. De hjälper inte så vid 11(?) får jag de i spruta i låret istället.
Vilar och sen vill dom att jag ska äta något och sen gå lite. Så jag äter lite köttbullar å pasta sen går vi till cafeterian.
Kommer ner och de känns lugnt.
Kommer in en undersköterska/barnmorska och säger att vi kan åka hem för nu är det mer som sammandragningar.
Hon ger mig 2 citadon och säger att jag ska ta dom om de börjar göra ont igen..
Redan i väntan på skjuts börjar de igen..
Vi åker hem runt 5 tiden.
När jag kommer hem gråter jag av smärta.
Tar 1 citadon kollar på PH och vilar, det hjälper inte. Ringer och säger att de inte hjälpt och de va en timme sen jag tog den. Varav hon i telefon säger "du skulle tagit båda på samma gång, men ta den andra nu och prova vila igen". Jag gör självklart som hon säger.
Hjälper fortfarande inte..
Sen är det lite luddigt men ska skriva de jag minns.

Mamma ringer dom för att "ställa dom mot väggen" och fråga vad som händer.
Jag känner hur värkarna kommer oftare och håller i sig längre (notera att jag ligger hemma i min säng).
Sen minns jag bara hur jag börjar svettas och min mobil ringer.. jag vet att jag skriker att jag får panik och att mamma inte får lämna mig.
Minns även att mamma säger åt mig att knipa och att jag ska flåsa å inte krysta (jävligt lätt när något vill ut ;) ).

Nästa sak jag minns efter de är att ambulanspersonal kommer och frågar saker jag knappt kan svara på. Jag är så inne i mitt och försökte fokusera.
Jag får en gnutta lustgas som inte ens hjälpte..
Ut i ambulans och iväg..

Sen minns jag inte så mycket där emellan.

Men när vi är vid Ramsta kyrka kvicknar jag till, då är hon ute och en till ambulans möter upp oss.

Kl 22.10 (ca) va hon ute och förlossningsvärkarna började runt 20.00 så fort gick de.
Å fort gick de till BB sen. Å fort gick de på BB med. Vilade i ca 15-20 min sen in i duschen och fika med mamma med man som kommit lite senare med bil.

Detta är från mitt perspektiv därav inte så mycket om människorna som var med.

Än idag ligger vi kvar i Uppsala på neonatal på samvård.

Mycket toppar men även dalar

Jag kan ärligt säga att de här kan inte jämföras med en trafikolycka eller något annat traumatiskt.
Varför vi ligger kvar är för att hon inte andades när hon kom ut.

Jag trodde en förlossning skulle vara smärtsam men häftig. Min vart bara häftig och läskig.

Ett syskon känns inte som ett alternativ på flera år.

Hon heter iallafall Miranda. Vägde 2088 g, ca 45 lång och föddes den 16/1-2014.

Jag är en stolt mamma till den tappraste ängeln jag vet. Hon har bekämpat alla odds emot henne än så länge och kommer garanterat fortsätta med det.

Nu är jag trött och ska sova.

Hoppas ni orkat läsa och att det går att hänga med i texten

Xoxo
Suspicious

Trots motgångar så känns det faktiskt som om de kan bli bra. Jag och M har den kontakten vi borde för att få de att fungera, jobb har jag (även om de skulle kunna vara bättre), lägenhet ev. på g.. 

Den 16 är jag och M uppbokade med MVC besök och föräldrakurs mer eller mindre hela dagen :)

Ska bli kul att få en heldag med info om vårat liv i magen   

Inatt drömde jag att de blev en flicka, en så liten tjej.. Å då sparkade bebis ! Kan de va en flicka tro?   

Första gången på länge jag drömmer om könet överhuvudtaget.

Brukar inte drömma att Plutt är något speciellt, bara en bebis eller barn liksom :P

Plutt har iaf börjar röra sig mycket nu. Alla små rörelser känns, typ som när den vickar på tårna eller pillar lite med fingrarna. Ibland kan jag inte låta bli att skratta lite åt Plutt när h*n retas, försökt filma magen när den rör sig men de är ju hopplöst.. 

Tar upp mobilen, slutar.. Trycker på paus, börjar -.-

Har "buff"-tävlingar ibland också, den sparkar eller knuffar å jag gör tillbaka, kan sitta så en stund och vi är lika envisa båda 2 ;) Ingen ger upp, men jag brukar ledsna eller behöva göra något annat efter en stund ;)

Jag trodde aldrig att bli mamma skulle kännas så här. Omtumlande är rätt ord och tankspridd. 

Jag vill att mitt barn ska få det bra. 

Jag vill kunna ge Plutt all min uppmärksamhet och lite till..

All min kärlek och lite till..

Nu är det inte långt kvar och några få enstaka saker saknas så som: amningsbh, blöjor, tvättlappar, amningsinlägg och temp. Aa..en snoris vore ju inte helt fel heller kanske ;)

Annars har jag det mesta och de känns skönt att kunna säga de :P 

Nej nu ordbajsar jag bara så jag lägger ner för nu :P

Hoppas ni tycker om inläggen, annars får man lämna kritik i kommentarerna ;)

xoxo

Suspicious

Segaste dagen på lääääänge !!

Vill hitta på något men vad?

Har iaf en låt jag skulle vilja lägg ut, riktat mot en person. Lyssna så vet du att den är till dig..

xoxo

Suspicious

Vaknade prick klockan 06.57 av att Boston (alltid lika punktligt) gick på lådan och kraffsar så jag vaknar, bussigt :P

Sen är det en annan sak som gjort att jag vridit och vänt på mig heeela natten. Jag skrev ju att jag och M träffades och prata igår.

Det är jättebra att han vill ha barnet lika mycket som jag, absolut. Han är pappa och har all rätt till det. Men under natten så har jag väl typ drömt om hur de där kommer bli, so strange ! Men iaf.. 

Det va väl mer eller mindre så att barnet va runt halvåret och det är första gången jag ska lämna Plutt hos sin pappa. Börjar med att jag knappt vill kliva ur bilen, så M kommer ut och hämtar Plutt. Jag ger en släng puss och vinkar hejdå hinner väl mer eller mindre knappt åka fören tårarna strömmar som på ett vattenfall..

Vaknar till vänder på mig och märker att tårarna rinner på riktigt.. Somnar om och drömmen består men nu har vi hoppat ett par år, för nu ser Plutt ut att vara närmare 3-4 (drömmer inte om något speciellt kön för övrigt)

Så nu när Plutt ska till pappa så har vi först hämtat på dagis och sen varit hem och ätit och packat det Plutt vill ha med sig till pappa, böcker, mjukisdjur m.m.. 

Vi hoppar in i bilen och allt är bra tills jag återigen står utanför M's dörr/port. Då Plutt kläcker ur sig "Det är lugnt mamma, pappa brukar också gråta när jag ska åka" 

Å då vaknar jag återigen av att tårarna strömmar ner.. Vad har man satt sig i för situation ? :P 

Stackars barn.. Men jag hoppas ju att man visar sig stark framför Plutt iaf. Om jag gråter när h*n är med pappa lider ju inte h*n av.

Kommer nog mer blogg-inlägg under dagen eller eftermiddan, men hoppas ni hade en trevlig morgon läsning :)

Fler sjuka drömmar väntar nog runt hörnet ;)

xoxo

Suspicious

Vad tycker ni om den nya designen på headern då? :)

Jag tyckte de va dags att ändra riktning då det handlar om graviditeten och när Plutt kommit ut kommer det ju hur livet ser ut när man blivit mamma "på riktigt" ;)

Är nöjd själv med den :)

Idag har man väl inte gjort så mycket. Varit till arbetsförmedlingen och sen träffat M och pratat lite. Va ut till fadern ett tag och hämta post och prata lite med honom och träffa småsyskonen som alltid blir lika glada när man hälsar på.

Nu är jag på jakt på riktigt efter en lägenhet. Söker ju helst en 2a så man kan stänga en dörr när Plutt ska sova och sen är de ju skönare med lite större när man har barnet sen. 

Man vill ju få plats med skötbord och leksaker m.m

Bara för att jag skriver om Plutt så börjar h*n röra på sig där inne ;) Tror någon vill ha uppmärksamhet istället för att morsan ska sitta vid datorn och skriva massa skit ;)

Men hoppas ni fortfarande kommer läsa min blogg även om den nu blivit en "mamma-blogg" :)

xoxo

Suspicious

Satt och läste igenom gammla fb-statusar från ca 1 år sedan.

Undrar vad som hände med den glada, spralliga, livsnjutande jag..

Försvann hon med allt flyttande?

Eller med kompisarna som kommit och gått?

Nej, skulle tro att kärleken gjort mig till den jag är idag. Men jag ska fan försöka ta mig dit igen, vill vara glad och hitta på saker. Bara för att jag ska bli mamma betyder inte de att jag måste sitta hemma och vara tråkig. I början gör man väl det för att läka och för att man vill vara ensam med sin bebbe.

Självklart kommer ju inget bli som förr igen, man prioriterar ju annorlunda och får andra rutiner. Förstå mig rätt ;)

Men iaf, jag saknar mitt gammla jag. 

Nu gråter jag oftare än jag ler 

Jag är mer negativ än positiv

Har blivit nå sjukligt ego

Jag fäller krokben på migsjälv

Och den jag brydde mig om knuffa jag bort, gång på gång..

Som om jag är ego men vågar inte låta mig själv må bra heller.

Så rädd för att falla ner igen om jag väl tar mig upp.

Jävligt jobbigt att skriva om men de behöver få komma ut. För jag tror att mina vänner som läser de här förstår "förändringen" på ett annat sätt nu, kanske..

Jag vill inte må som jag gör men de är svårt att ändra på när inget går som jag vill.

Ska iaf passa på och tacka mina vänner för erat underbara stöd och förståelse, ni betyder så otroligt mycket för mig <3

xoxo

Suspicious

Hej allihopa !

Känns som om tiden går jättefort samtidigt som de känns som om den står still.. weird huh?

Jag vill bara att det ska bli mars nu och in på förlossning, samtidigt som jag vill att tiden ska gå långsamt så jag hinner fixa allt innan Plutt får för sig att komma ut.

Senaste besöket hos mvc gick bra, värderna såg bra ut och även att magen vuxit som normalt. 

Snart får jag hem spjälsängen och då ska den slipas och målas :)

Vet ännu inte riktigt vilken färg :P

De står mellan ljusare nyans av olivgrönt eller typ "oboy" färgad.. vilket tror ni på? :)

Eftersom jag inte vet kön så blir det ju något neutralt som kan passa med vilken färg som sen och vitt tycker jag blir lite tråkigt ;)

Funderar även på att ändra med header snart, kommer ju mer ch mer bli en blogg om graviditet och barn.

Men vi får se, namnet kommer ju vara det samma som det är nu :)

xoxo

Suspicious

Hur jag än vrider och vänder på mig så blir allt fel. Ska fan göra minst en kopia av mig själv så man kan göra flera saker samtidigt och vara på alla ställen samtidigt.. 

Sen blir det bara den ena dåliga nyheten efter den andra :/

Jag ska fan bara lägga mig under täcket och ligga där tills de e dags för BB, sen kanske jag kan komma tillbaka igen.

När fan ska något gå bra för mig?

När ska jag få något positivt riktat mot mig?

Ja jag gnäller men prova 1 dag i mina skor, 1 dag.. sen så förstår ni nog varför..

säger tack och god natt nu, jag orkar inte hålla huvudet högt längre..

xoxo

suspicious