Har äntligen kommit på varför Miranda sovit dåligt. Hennes luftrör behöver vidgas emellanåt. Sen ca 1 vecka tillbaka konstaterade läkaren här i Enköping att Miranda även har något astma liknande. Så nu vid behov får hon ventolin.

Cp, ep och astma.. hörseln är inte som den borde och synen undersöks fortfarande.. grejjt.
Hon är iaf sötaste tjejen ;)

Jag tycker de är så konstigt att barn med cp drar på sig fler "sjukdomar" än de.. varför behöver de bli värre?

Aja.. de hade kunnat vara värre. De kunde varit som personalen väntade när dom fick in larmet om Miranda när hon kom.. att hon inte ens skulle vara vid liv.

Allting är relativt.

Xoxo
Suspicious

Ny energi har kommit till mig :)

Vet inte varifrån men de känns bra.

Miranda ska typ spricka av mat nu. Från 60 ml ska vi nu 2 ggr om dagen försöka få i 200 ml å 100 ml resterande tillfällen. De ska ju bli att hon äter mer sällan men de kommer bli tufft.

Imorgon ska jag ev till Västerås och shoppa doppresent åt Mirandas bff.

Ja.. annars är de väl inte så mycket som hänt så..
De finns fortfarande ryckningar hos tösen som medicinen inte fått bort :/

Ne ska lägga henne i säng nu.

Xoxo
Suspicious

Min lilla fis blir idag 10 månader !!
Snart ett år.. ett helt år, sjukt när jag tänker på de..

Från neo när du va alldeles ny.. du slutade andas flera gånger om dagen. Jag tänkte varje dag att : nu är de kört.. idag orkar hon inte mer..

Men du blev starkare och vi fick åka hem. Äntligen. Bara ca 2 månader på sjukhus

Vi hade mys första gången. Eller, jag mös och du kräkade och bajsa på mig xD

I juli hamnade vi på sjukhus igen. Skulle bara bli kvar 4-5 dagar. Men din ep blev värre och vi blev kvar en månad..

Du blev bättre och vi åkte hem. Strax därefter fick du bada för första gången i poolen hos grannar :)

Du utvecklas varje dag. Du är mitt allt. Du sätter mitt liv i gungning när jag tror de är bra. Du lyser upp mitt mörker.. du är den jag lever för.
Jag kan ofta önska situationen vore annorlunda. Men du är du.. du är min Miranda. Mamma stöttar dig tills mitt hjärta slutar slå. Ingen kommer få mig att tänka annorlunda <3

Xoxo
Suspicious

Miranda va på EEG igår, hoppas de gör läkaren klokare :)

Sen måste jag bara få ur mig lite skit..

De är lätt att säga att man vill ha barn men för guds skull, glöm inte att ni är 2 även om ni inte är tillsammans.
Tycker de är så tråkigt att barnet ska bli utsatt för att man är ego. Barnet har rätt till sina 2 föräldrar. Man får göra vissa "uppoffringar" man kanske inte vill.
Tex lämna barnet till pappan även om tilliten inte är på topp. Man måste utgå från att ingen förälder vill sitt barn illa.

Förstår inte varför man har så svårt att ta emot hjälp. Ett barn behöver mycket uppmärksamhet och närhet. Varför inte låta en förälder vara den?
Ska du slita ut dig då istället?

Jag riktar mig till er, ensamstående mammor. Jag har lämnat Miranda till sin pappa och jag har gett honom mmöjligheten att komma hit och sova med sin nya så jag kan få roa mig.. skulle du kunna göra de? Jag ser de som win win. Han får umgås med sitt barn och jag får egentid.
Så trött på att man snöar in sig i "hur de borde vara". Nu är de inte så ! Ta situationen därifrån. Har man däremot bra anledningar så säger jag ingenting.

Tänk på barnet först, vad mår han/hon bra av?

Xoxo
Suspicious

Å riktigt less..

Visst går de framåt i planering kring Miranda. Men att låta de gå 10 månader innan något händer är galet.
" hej, här har du ett barn med cp. Hejdå"
Visste ju precis vad jag behövde göra osv..

Sen att stå helt handfallen och bara lyssna på läkare är sjukt.. du har en magkänsla om situationen men inget mer konkret.

Livet har bara blivit mer å mer märkligt. Att man måste stå på sig om saker som borde vara självklart. Har en patient legat inne med kraftiga kramper borde man väl som läkare ringa upp och följa hur de går hemma? Ta vikt så man följer medicineringen ?

Fy fan för att stå med skit upp till knäna utan en andra förälder. Gör aldrig om detta. OM jag skaffar barn nr 2 ska jag ha en stabil partner !

Älskar dig min sessa <3

Xoxo
Suspicious

Varning !!!

Gnälligt inlägg

Så trött nu. I ca 7 månader har allt, ALLT, ansvar för Miranda legat på mina axlar.
Se till att hon får den vård hon behöver, dagis, dop, omvårdnad.. allt.
Visst, så är de att vara mamma men de vore ju kul att kunna va ego lite oftare och att kunna ha en till förälder att bolla tankar och idéer med. Visst, jag har min mamma som ställer upp i den mån hon kan, vilket jag självklart är glad över, men de är inte så de ska vara.
Vem har ristat i sten att jag måste åka med Miranda till Uppsala? Vem har ristat in att jag ska dra de tyngsta lasset?

Jag hade gärna legat på stranden i sommras och glassat och blivit brun. Istället låg jag inne på sjukan med min dotter en hel månad.

Jag hade mer än gärna åkt på power meet. Hade gärna varit själv ett par timmar då och då.
Känna att de finns ett intresse att träffa sin dotter. Jag lovade mig själv att inte göra detta igen men jag orkar inte mer nu. Jag tänker inte ta en massa skit. Förtjänar fan inte de.

Jag har hållt huvudet högt för Miranda så länge nu att jag blir ledsen för att jag blir ledsen. Fäller jag tårar tycker jag att jag är dum och löjlig.

Men jag kan inte hålla humöret uppe om jag inte får hjälp.
Skulle jag vilja klara detta helt själv hade jag aldrig skrivit på delad vårdnad, hade aldrig bett dig komma hit..

Jag har tappat tron på dig, har du tappat tron på dig själv ?

Xoxo
Suspicious

Igår va bästa dagen på länge.
Va iväg och red med T. Mamma va barnvakt :) fy satan va kul de va. Första mötet med ponnyn efter så lång tid va blandat.. hade glömt bort hur grinig hon är xD ston..

Första galoppen höll jag emot för att få en mjukstart. Andra galoppen släppte jag och Jäklar va hon sprang. Så häftigt och roligt.

På kvällen åkte vi till J och spelade sällskapsspel. De gav mycket skratt och lite vinnarskallar xD

Idag är de grått och regn vilket ledde till lite småplock i lägenheten och sockerkaka.

Yngsta Fastern va på besök med nästan hela familjen. De va trevligt och se dom igen :)

Xoxo
Suspicious

Igår körde jag ut fisen till hennes mormor så igår hade jag bara mig själv och tänka på. Otroligt skönt att få vara lite ego ett dygn.

Nu ska skruttans medicin ökas :)

Såg en liten tjej som är en dryg vecka äldre än Miranda igår. Också tidigt född.. Men ingen syrebrist iaf. Hon kröp men viljan att stå och gå fanns. Kunde inte låta bli att tänka: De skulle kunna vara Miranda.

Sorgen som kom sen / nu när jag skriver. Är hemsk. Jag känner mig hemsk. Hon är ju de bästa som hänt mig oavsett. Men tänk om hon kröp runt nu. Om hon rev och slet i saker, gick mig på nerverna genom att peta å trycka på allt.
Miranda ser ut som en 4 månaders och är som en 1-2 månaders.

Ta mig inte fel.

Hon utvecklas i sin takt och hon gör de hon kan. Jag vet. Men de är jobbigt.. jobbigt att hon inte kan.

Jag brukar inte bli såhär men just att dom va nästan lika gamla och hon också va tidig fick mig att bli känslosam.

Jag älskar mitt barn. Jag tror hon kan om hon vill. Jag vet att hon är en kämpe.

Xoxo
Suspicious