Och dagen har varit helt underbar :) mamma, Lovisa (gudmor) och Jimpa kom och hälsade på. Först hjälp å duscha liten och sen ut i solen och äta glass å Miranda fick ersättning :)

Imorgon blir de mot hemmaplan igen, dock bara över dagen :/ men de är skönt ändå. Umgås med Han och Miranda hela dagen igen :)

Så ja de går bättre för liten men de är ju inte krampfritt än :/

Men nu lite mer tankar..

Jag vill jättegärna höra om hur mina vänner mår och jag vill ta del av deras liv men jag har svårt att tycka att vissa av deras problem är problem.. jag kommer fara fram och tillbaka till sjukhuset med min dotter som aldrig kommer bli 100% frisk. Gnäll inte över att du glömde knyta skorna å snubbla.. nej men typ. Förstår att de gjorde ont att ramla men really?
Plåster på å sen är de bra om ett par dagar.

Jag önskar att jag hade kramper. Att Miranda skulle få slippa. Att veta att om 2 år ser de ut såhär.. idag spekuleras de kring hennes framtid men ingen vet.. ingen kan säga i dagsläget till fullo hur de kommer se ut för henne. Kommer hon kunna gå? Prata? Krypa? Äta? Använda händer och armar?

Att leva med dom här tankarna ca 3-4 timmar/dygn är frustrerande men dom ligger alltid där i bakhuvudet å gror.

Jag vet att de är dumt å tänka på de när jag ändå inte får några bättre svar fören hennes 2-3 års dag kommer.. men tänk om ditt barn hade varit i Mirandas "skor", vad hade du gjort? Flytt fältet för att de inte vart de barnet du tänkt? Eller funnits där som den förälder du ändå är och älska denne oavsett?

Självklart är jag rädd men jag är glad ändå. För hon lever ! Hon gör mitt hjärta helt och jag älskar henne mer än jag finner ord till. Visst kan hon som alla andra barn göra mig galen ibland. Men de är som de ska vara, de
är så en relation ser ut.

Nej, nu har jag suttit å gråtit till och från..

Xoxo
Suspicious

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...