suspicious

Alla inlägg under januari 2015

Av Denise Seise - 31 januari 2015 20:58

Jag tänker otroligt mycket..

Jag har dom senaste dagarna tänkt: tänk om..
Tänk om jag ibland bara kunde tänka innan jag gör saker
Tänk om jag kunde sluta röka
Tänk om jag bara skulle vara nöjd
Tänk om Miranda inte fått sin cp-skada .. paus..

Hade inte M fått sin skada hade hon inte varit hon å jag hade inte varit jag. M utan skada hade inte gett mig den erfarenheten jag har idag, M utan skadan hade inte lärt mig hur tjockskallig jag är. M utan skadan hade som sagt inte varit M.
Jag är så sjukt stolt mamma till den starkaste tjejen jag mött. Jag tänkte aldrig tanken att något sånt här kunde inträffa. Jag är 22, då 21, risken va minimal.. ändå blev det såhär. Hon valde mig, hon förstod bättre än mig att jag skulle klara detta.

Sen att situationen har ändrats är inte hennes fel å inte mitt.

Jag känner mig faktiskt lite välsignad.

Hon har lärt mig så mycket om livet fast hon bara är 1 år och kan inte prata.

Hon har fått lära sig på det hårdaste viset att "vill man ha något får man kämpa för det" å det gör hon. Varje dag kämpar Miranda för sitt liv, bokstavligen, för att andas.

Jag är så imponerad.

Jag tror inte någon som inte har ett barn med slemproblematik kan förstå hur jag känner.

Det finns dom som har det värre, jag vet de.

Det känns bara som att jag väldigt ofta nedvärderar M, som om jag alltid pratar om hur jobbigt det är. Det är klart det är jobbigt men hon är inte jobbig. Förstår ni skillnaden?

Mitt liv har förändrats från hästnörd till M-nörd.
Hon är min dotter men framförallt min idol. Min stjärna..

Over and out

Suspicious

ANNONS
Av Denise Seise - 18 januari 2015 18:16

Har precis kollat på filmen "at first sight" å jag ryser fortfarande.

Att inte kunna se men ändå älska någon vid första mötet..
De får såklart mig att förstå en sak. Mina förhållanden har min partner kunnat se mig utan att se mig. Jag är där men att tolka mig och att se hur jag mår existerar inte..
Alla förhållanden har inte varit så men de flesta.
Självklart fick de mig att inse hur mycket jag saknar närhet, trygghet och pirret. Känner mig så ensam.

Att inte kunna ladda upp batterierna med en lugnande kram, att inte få stöd och hjälp på de viset man får när man är 2.

De positiva är att den kärlek jag har får Miranda som verkligen behöver den. Hon ber inte om den, hon får den iaf.

Men de börjar kännas tradigt att gå runt och känna sig ensam, samtidigt som jag inte orkar med en partner just nu. Alla krav, alla missförstånd och tjaffs.

Ne, då är jag hellre ensam tills jag känner att tiden och orken finns. Jag är bara 22 jag är säker på att någon korsar min väg någon gång som kommer se mig.

Xoxo
Suspicious

ANNONS
Av Denise Seise - 11 januari 2015 12:06

Mirandas ettårsdag närmar sig. Har en film som spelas i huvudet.. från slutet av graviditeten till sista dagen på sjukhuset. Även vissa frekvenser från hemmaplan.
Jag gissar på att de blir så för att de va traumatiskt.
Helt sjukt att de snart gått ett år. Ett år av ovisshet, kärlek, vuxenlivet och fantastiska stunder och mindre fantastiska.

Kärleken till henne är så obeskrivlig och underbar.
Hon är mitt allt, ett liv som jag skapat i min mage som jag sedan tagit hand om själv, ja med hjälp av mamma ;)

Känns så sjukt att tiden bara runnit iväg. Ibland känns de som igår hon kom samtidigt som jag knappt minns mitt liv utan barn.

För er som inte har barn och läser detta så låter de nog konstigt men ni som är föräldrar förstår nog vad jag menar.

Ettårskontroll på tisdag och sen blir de röntgen den 19 för att kolla ryggrad och höfter så inget växer konstigt.

Den 20 är de familjerätten igen. De kommer bli ett intressant möte, kan man säga.

Usch jag är så uppe i allt de här att jag tappar bort mig själv. Jaget finns inte utan allting är "vi" jag och Miranda är typ samma.

Känns konstigt nu när man skriver ut de. Ja, jag är mamma men någonstans ska ju Denise vara kvar. Det är hon inte..

Denise som är när Miranda sover borta hon städar och försöker sova..

Sova är en kamp mot mig själv utan M hemma. Vrider och vänder mig och kan inte. Vaknar sedan vid 07 av att jag sitter upp i sängen och tror jag försovit mig, kollar i spjälsängen och inser att hon inte ens är hemma. Varje gång.

Inatt ska hon sova hos mormorn men innan jag åker ska vi avgjuta händer å fötter. Första va vid 3 månader, nästa vid 6 månader å nu ca 1 år.

Nej, måste ta fisen nu.

Xoxo

Suspicious

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se