Längesen jag skrev nu. De beror väl mest på orken och inte så mycket lust.

De har varit dop för pluttan, hälsat på hennes blivande förskola och sjukhusbesök som vanligt.

Dopet va otroligt fint. Tack Nadja för sången :) På fikat va väl inte planeringen på topp men de funka ;)

Förskolan verkar väldigt bra :) ett resurs dagis för dom med speciella behov. Hon kommer nog få mycket hjälp och vänner där.

Idag är hon stabil. Inga kramper på länge, mjukare i kroppen och "lugnare" typ.
Så idag ska hon umgås med hennes mormor med flera och få åka båt medans lilla jag ska umgås med mina vänner och inta lite alkohol och snacka skit samt äta kräftor.

Hur jag mår? De är en väldigt bra fråga. De är från dag till dag. Ibland stöter jag bort alla dumma tankar och tänker bara på att hon är som hon är. Ibland sätter jag mig in i diagnosens värld och undrar hur hon kommer bli. Kommer hon kunna prata? Gå, stå, krypa, åla, äta, dricka, gå på potta/toa.. allt de där som man typ "ska" kunna.
Min oro är konstant.
Jag skulle nog behöva en psykolog bredvid mig varje kväll när jag lagt henne. De är så mycket känslor som bubblar upp då.

Jag skulle, för en gångs skull, när folk frågar hur jag mår säga att de är bra och mena de. Jag försöker vara stark för Miranda. Jag har inte tappat hoppet än, långt ifrån. Men de är klart man inte vaknar varje morgon och tycker livet är underbart.

Livet för oss/mig är inte alltid underbart, ingen dans på en sommaräng. Livet är ett pussel, lägger du inte bitarna på rätt plats så händer de saker. Man måste tvinga dit biten eller ta bort och lägga en annan bit, prova sig fram till vilken som passar.

Precis, man måste våga prova "göra om" i livet. De kan ha blivit fel vid fel tillfälle. För oss går de inte att backa till förlossingen och göra om men vi kan prova olika saker och funkar de inte får man byta strategier.


Over and out

Xoxo
Suspicious

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...