Ikväll är en sån där kväll då jag känner mig på pissigt humör..
Delvis för att jag är extra kvinnlig denna veckan men även för att jag är så less på allt.. ALLT

Speciellt less på att jag aldrig kommer över tröskeln för att kunna ta nästa kliv till att kunna få ett förhållande. Jag tror att jag kommit över, jag provar å märker att "nej, Denise, du är ännu inte där" faan. Trapped in my own body.. mind.. fuck.

Aja, skaka av å ryck upp dig.

Om fler känner som jag så har jag några få saker som typ hjälper mig

1. Se dig i spegeln, du är fin precis som du är
2. Tänk positivt. Du kommer hitta någon. Att de tar tid är bara bra
3. Är du inte redo. Ge fan i de. Låt de komma till dig när du är de. Att gå in i något när du inte är redo bäddar för att göra någon ledsen eller sviken.

Denna blogg handlar mest om M och hur de är att vara mamma till M. Tröskeln innehåller 2 faktorer. Vill ni veta den största? Klart ni vill

Den största faktorn är att jag är 22 och har ett barn med cpskada. Hon tar den tid jag har på mitt dygn och hon är mitt allt. Vilket innebär att jag har inte tid för någon annan. Jag är jävligt rädd för att släppa in någon i vårat liv som inte tar hänsyn till detta och som försöker ta min å Ms tid för att göra annat.

Jag vågar inte bli sårad igen jag heller. Så många ggr jag tror att jag hittat "mr. R" så är de inte så. Han sviker antingen mig eller bryr sig inte om M.

Jag är seriöst 22 och tappat tron på att "sann kärlek" existerar.

Antingen står man ut med varandra eller inte.. i mitt fall inte.

Blääöö på att jag känner mig ensam samtidigt.

Sorry för mitt Depp inlägg men sånt som tillkommer i livet. Ups and Downs u know.


Over and out
Suspicious

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...