Igår körde jag ut fisen till hennes mormor så igår hade jag bara mig själv och tänka på. Otroligt skönt att få vara lite ego ett dygn.

Nu ska skruttans medicin ökas :)

Såg en liten tjej som är en dryg vecka äldre än Miranda igår. Också tidigt född.. Men ingen syrebrist iaf. Hon kröp men viljan att stå och gå fanns. Kunde inte låta bli att tänka: De skulle kunna vara Miranda.

Sorgen som kom sen / nu när jag skriver. Är hemsk. Jag känner mig hemsk. Hon är ju de bästa som hänt mig oavsett. Men tänk om hon kröp runt nu. Om hon rev och slet i saker, gick mig på nerverna genom att peta å trycka på allt.
Miranda ser ut som en 4 månaders och är som en 1-2 månaders.

Ta mig inte fel.

Hon utvecklas i sin takt och hon gör de hon kan. Jag vet. Men de är jobbigt.. jobbigt att hon inte kan.

Jag brukar inte bli såhär men just att dom va nästan lika gamla och hon också va tidig fick mig att bli känslosam.

Jag älskar mitt barn. Jag tror hon kan om hon vill. Jag vet att hon är en kämpe.

Xoxo
Suspicious

 

Alexandra Lykkehus

8 oktober 2014 19:59

Eftersom jag inte själv har erfarenhet så kan jag ju inte påstå att jag "förstår" dig fullt ut. Men jag förstår ändå att det måste vara jättejobbigt ibland! Spelar ingen roll om ens barn är fullt frisk eller har någon sjukdom/komplikation, man kommer alltid vara orolig och jämföra barnet med andras barn. Jag tycker att du är jättestark som kämpar på! Och mer kan du inte göra! Vad gör man inte för sitt älskade barn? :)

Denise Seise

8 oktober 2014 21:43

Så sant.. men de jag tycker är jobbigt är att med "friska" barn har man ändå en "ram". Att inom 2-4 månader ler dom, tex..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Denna blogg har betytt allt för mig under många år. Här har jag kunnat ventilera om allt och skriva mina känslor.. Tack vare att folk misstolkar mig tar jag nu bort bloggen. Kanske startar upp en ny men inte direkt. ...

För snart en vecka sedan flög jag för första gången i mitt liv, till min älskling i Boden :) Läskigt va de men helt klart värt det :) Vi åkte till Storforsen och fikade, otroligt häftigt, mäktigt och fint. Hemfärden gick bättre och lite resfebe...

I måndags va jag hos lilla Fisen och tände ljus och sjöng för henne.. Jag vet ju att hon inte är där, de är bara en plats att tända ljus på och lämna blommor. Hon är ju med oss, anhöriga, jämt. "Känn ingen skuld när du har roligt, för då vet...

Är det mig du menar ska jag förklara en sak, en gång så alla utan förstånd inte tror något annat igen. Nej, mirandas begravning va inte gjord för att peta någon i ögat eller göra någon upprörd. Den va för att få ett avslut. Tycker någon/några att ...

Jag vet inte vad jag borde säga, tänka eller göra just nu. Jag gör de som känns rätt för dagen. När hjärtat brister, som de gör när sånt här händer, så vill man bara skrika, slå och gråta. Gråter gör jag mest.. Skriker ut sorgliga låttexter, mest...